Det kan ibland kännas som om mina byggstenar består av fast och bländande kristall i kombination med en porös sprickbildning som gör att det krävs en ytterst varsam hantering för att undvika kras. Jag kan vara stark i mina åsikter och osäker i min handling på en och samma gång, och tvärtom... En driven och mer okänslig karismatisk medmänniska kan få mig att krympa likaväl som en finkänslig, ödmjuk, glittrande medmänniska kan få mig att växa. Det sägs att man med tiden lär sig möta alla sorters människor, karaktärer & åsikter. Det kan stämma men skörheten har ej fått fastare struktur för det.
Den finns där hur stor min vishet än växer. Barriären blir inte stadigare än så. Precis som en benskör så gäller det att på bästa möjliga sätt underhålla & stärka sin struktur med hjälp av av bra Näring, god sömn, motion och lagom belastning. Styrkan i att vara stark-skör är ändå att ha tillgång till hela känsloregistret i ett rikt inre liv. När jag "dansar & lever" så gör jag det med hela min själ. I ett personligt möte så kan man få se mitt glitter. I rätt miljö & sammanhang så bär min kristall ett skimmer av regnbågens färger som jag gärna låter andra spegla sig i. Visst, det kan vara tungt att vara stark-skör, komplicerat och vasst. Men styrkan ligger ändå i förmågan att KÄNNA livet, förstå kopplingen själ & kropp, tanke/handling och att få växa i mer medmänskliga möten. Utmaning : Att försöka se förmånen i det stark-sköra istället för "okompletthet". Låt själen dansa !