Cellminnen

Antingen så är man skapligt nöjd med den man är
och det sätt man lever sitt liv på
eller så ser man utmaningen i att försöka göra det
ännu bättre. Det ligger förstås något väldigt bekvämt
i att livet, förhållandevis friktionsfritt,
rullar på helt av sig själv. Vissa av oss går
genom livet skapligt ”oberörda” av livets hantering
medans andra är mer utsatta och mer sårbara.
Livets lott…


För mig har det varit som om någon form av ”autopilot” har ryckt in ibland,
som nödlösning, när jag suttit fast i cellminnen som påverkat både min
allmänna hälsa och utgjort hinder för personlig tillväxt.
Som om någon där uppe ruskar om mig emellanåt, strängt & bestämt :
- Du kan bättre än så. Kom igen !
Cellminnen som fastnar, blir som knutar inombords, med risk för stagnation
på olika ställen i kroppen beroende på om det rör sig om obearbetad sorg,
smärta, ilska eller rädsla mm. Att möta cellminnen kostar väldigt mycket MOD !
En ”spark i baken” & finjustering av antennen är vad som har behövts för att rulla igång mitt ”tåg”. När det sen väl rullar så fungerar dessvärre ingen nödbroms.
Det enda som finns att tillgå då är - TILLIT. Du och din egen tillit...
Har man bara modet att Stå kvar/närvara i det som känslomässigt rörs upp,
hela vägen från den piskande stormens djupaste nav tills dess att allting stilla
ebbar ut (för det gör det), så finns det faktiskt en belöning !
Knuten börjar luckra upp sig och lämnar dig förmodligen lite friare & friskare
än annars. Stora cellminnen drar med sig små i läkandet, som en dammsugare !
Så ett tips för att uppgradera sin Grundstatus – Checka av hur du har det på ”cellminnes-fronten”. Finns det något som håller dig tillbaka, begränsar dig, kväver din glädje, energi eller kreativitet ?? Dammsug lite först !
Hur du kommer åt dem – cellminnen ? Det är högst individuellt.
Men INSIKT är en bra start ! En livsinventering "Innifrån & ut"...