Frihet

Hellre vara en liten fågel i lunden
än en stor fågel i buren (Franskt ordspråk)

Likt en fågel svävandes fritt har mitt behov av frihet haft lite olika former i relation, familj, jobb & fritid. Den röda tråden har varit/är att ha plats & utrymme att prova egna vingar,
göra egna val. Att inte trampa i varandras fotspår, trängas på samma gren eller stå i vägen för Olika val & uttryck.
"Frihet" - utan att för den skull tappa bort varandra !

Höjden av Frihet upplever jag tveklöst i Naturen
i alla sammanhang av "Ett med Naturen".
Att glida ut med skridskor på en klar & snöfri
sjö eller havsvik... Frihet !!!

Att på ett mjukt underlag sväva fram med både sväng, kraft & dynamik omgiven av bländande vit snö, bergstoppar & öppna vackra vidder.
Frihet !!!

Att tyst & stilla glida fram utan motor, med vind i segel, blickandes en klarblå horisont som möter
ett lika klarblått spegelblankt hav. Frihet !!!
För att bara nämna några...

Rädslo-spöken

Universiell kontroll...
Jag tror att mitt största monster-spöke har handlat mycket om ren och skär dödsångest, speciellt som barn. Alla dessa funderingar som aldrig fick något svar. Att vakna på natten kallsvettig, rädd och fast i känslan av panik. Var tar allting slut ? Finns det ett slut ? Hurdå ? Vardå ? Sen då ??
Existensiell "out of control". Ett läskigt spöke ! En "förlamande" rädsla...
Den bästa tröst här är att hitta en trygg famn att krypa upp i. Att i sin egen takt få acceptera att Ingen vet svaren och att det bästa man kan göra är att LEVA.

Personlig kontroll...
Mitt näst största spöke har handlat mycket om "Prestation". Duger jag ? Når jag resultat ?
En "drivande" rädsla som kan få en att köra på
tills det tar stopp. Tills man sitter där på bergskammen, begrunnandes sitt verk.
Kom jag dit jag ville ? Blev det som jag tänkte ?

Vardaglig kontroll...
I vardagen kan olika småspöken dyka upp. Kommer jag i tid ? Hinner jag med ? Är allt bra ?
En Gemensam nämnare för alla rädslor tycks handla mycket om KONTROLL.
Förlust av kontroll kan också vara källa till drivkraft.
Har man modet att granska sina rädslospöken lite närmare, så kanske dom visar sig både mildare och vänligare än man själv målat upp.
Kanske rent ut hanterbara ? Testa !

Blodsband

Vi vet aldrig hur mycket
våra föräldrar älskar oss
innan vi själva
blivit föräldrar

Henry Ward Becher



Det finns ingen kärlek som kan jämföras med den man har till sina barn.
Blodsband - en kärlek så fullkomlig, rak & ren, villkorslös & djupt rotad i själen.
Något som länkar samman föräldrar/barn, syskon och övrig släkt i ett ursprung.
Att få sina blodsband infekterade kan dock kosta både själslig sorg & energi.
Lite av det har jag fått erfara i min egen ursprungsfamilj och uppväxt.
Det fantastiska är dock att vid mina föräldrars bortgång så filtrerades det gråa
tunga dammet och efterlämnade istället ett vackert och silkeslent skimmer.
Kvar blev bara - Kärlek !

Dialog

Att hitta "flyt" i Dialog och kommunikation är ett väldigt finstämt samspel. Flera olika aspekter
av att både lyssna, känna in, sortera, tydliggöra
och komma till uttryck spelar in här.

Män är från mars & kvinnor från venus...
Det händer ibland att jag i dialog med min man känner både missflyt & frustration. Som om han fastnar lite på startlinjen när jag själv redan befinner mig i mål
i olika sammanhang av kommunikation, planering och genomförande.
Vi har lite olika sätt att se sammanhang, hantera struktur och fördela tid.
Ibland har jag lite svårt att förstå VAD det är som tar Tid, i vissa sammanhang.
Utfyllnad och mikrodetaljer kan skapa en viss frustration...
Kontentan : Vi ser båda ut som frågetecken ibland. Hur tänkte du nu ?
Som tex. när jag tror att vi har bestämt något, som min man kanske missat
i flödet av nya ideer, som han glömt att förmedla bara...
Det gäller att hitta/mötas på lämplig platå mellan Venus & Mars !
Våra olikheter är ju faktiskt en tillgång och kompletterande möjlighet
att stötta varandra och utvecklas tillsammans.
Om man bara har lite ömsesidigt tålamod...