I en hel upplaga/serie i Dagens Nyheter läste jag om : "Högkänslig" - låg tröskel för sinnesintryck.
Ett medfött personlighetsdrag, dvs. ingenting som man direkt kan ändra på eftersom det sitter kodat i generna som ett extra känsligt nervsystem som gör att fler sinnesintryck från omgivningen bearbetas på ett djupare sätt i hjärnan än normalt.
För min del har det utgjort ett och annat hinder i livet, begränsat vissa viktiga val när det gäller utbildning, jobb ect.
Jag har varit ganska självkritisk, piskat mig själv till det yttersta, krypit, kravlat & kämpat för mina mål.
Att spegla mina svagheter har varit ett nederlag som jag helst inte har velat bli påmind om. Jag vill ju så gärna passa in !
Man kan säga att min känslighet har ökat med tiden och stundvis upplever jag den som ett stort handikapp.
Den sätter helt klart käppar i hjulet för mig eftersom det kostar en hel del energi att köra konstant alarmberedskap.
Utmattning, känslodippar, sömnstörningar och ett behov av att rent socialt behöva dra sig undan emellanåt.
Fördelar då ? Jodå, dom finns där också: Hög empati, god lyssnare, analytisk/ser lätt saker som andra missar.
Kreativ - när jag hittar fokus. För många trådar samtidigt riskerar dock att skapa oro och desorientering.
Därför gör jag ofta listor. En trygg struktur underlättar i min vardag. Alla positiva intryck som också sköljer över mig av lycka, tacksamhet och kärlek till allt det vackra i livet lyfter så pass mycket i min vardag, att jag kan stå ut som högkänslig superantenn, ett orkidebarn. Det känns tryggt att nu förstå att jag inte surfar ensam där ute. Vi är fler !
Så - till alla mina okända fantastiska orkide-vänner : Vi behövs ! Upp på brädan, var inte rädd - Lär dig försiktigt surfa på livets hav !
