Medialitet

Jag minns honom så väl, min väns händiga morfar, i sina blåa snickarbyxor. Jag var ca 6 år gammal och min bästa vän - en grabb i samma ålder. Hans morfar sågade och snickrade förfullt när vi stannade till och sa "Hej". I samma sekund så stannade tiden, som om jag sveptes iväg för en stund, i ett sorgset töcken som fick mig att känna mig ledsen. Känslan av sorg blev så tydlig...


Denna kraftfulla man - var han verkligen på väg att lämna jordelivet !?
Min vän knuffade otåligt till mig och drog iväg med mig - Kom nu då !
Det var sista gången jag såg hans morfar. Någon dag senare var han "borta".
Jag kan inte riktigt minnas Hur eller vad som hände, men det faktum att han verkligen försvann skrämde mig länge efteråt, som om jag bar skuld i det hela.
Jag vågade inte berätta det till någon, helst inte till min vän, som var mycket
ledsen över förlusten av sin morfar. Tyvärr så har jag har inte kommit så långt än
att jag förstår Varför och Hur det här fungerar, bara ATT...
Som med min mamma och pappa. Behövde jag verkligen veta det ?
Vetskapen är plötsligt bara där. Jag försökte verkligen stänga av och inte bry mig.
Mamma var sjuk så vetskapen att hon skulle gå bort var ju uppenbar.
Ingen visste dock riktigt NÄR. Mitt sista besök hos mamma på sjukhuset,
visste jag om det. Jag överdrev dock inte avskedet, utan kände mig trygg i
att hon inte bara skulle försvinna, även om hon gick bort.
När hon sen verkligen försvann blev jag ändå både ledsen, arg & besviken.
Som om min tillit rubbades en aning i rädslan över att allt plötsligt bara blir tyst.
Jag tror mig dock, senare, ha fått förnimma små tecken av "närvaro" trots allt.
Vid mammas bortgång så visste jag också hur lång tid pappa hade kvar. 4 år.
Jag förträngde vetskapen i 4 år. Ville verkligen inte kännas vid den !
Det var svårt för mig att se någon som helst möjlighet att "rädda" honom ...
Medialitet ? På gott & ont. Hittills har det varit både trögt och motsträvigt att ta till
mig insikten av logik & positiv nytta i att förstå & hantera detta universiella fenomen.
Kanske kommer jag att hitta dit, så småningom, på ett eller annat sätt...