kan jag ibland uppleva som lika stressande som tanken
att segla fram i rymden omgiven av plötsliga hagel
av Rymdgrus & meteroitstenar. En aning försvarslöst...
En massa olika energier tillsammans, i en enda roterande soppa. Likaväl som jag kan känna mig tom/tömd efter enskilda möten med människor. Personkemi !
Tack & lov så finns det också fantastisk fin och bra kemi då man synkar lika bra som ett välslipat pussel, lätt & smidigt...
I min omgivning finns ett brett spekrum av personkemi, med karaktärer som kan uttryckas alltifrån "Bomull" till riktiga "Bulldozers". Beroende på vad jag möter så
kan det ta olika tid att återhämta sig. Det är i dessa stunder som jag kan förbanna min egen brist på skyddsutrustning. Saknaden av en silande hålslev !!
Allt tycks träffa mig in på bara skinnet, på både gott och ont.
Jag har inget bra svar på hur man på bästa sätt hanterar detta. Normalt sett bär
väl alla på någon form av "skydd" för att hantera all studsande energi och kemi. Allifrån Hel skyddsutrustning till någon form av melitta-filter.
Själv får jag jobba vidare, med att försöka förstå och ta till mig fördelarna med
att stå så "naken" genom livet. Ett utmanande livsprojekt !?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar